Forskningsanknytning

Hej!
Jag webbade runt lite och hittade denna otroligt inspirerande föreläsning av Tomas Kroksmark:



Föreläsningen innehåller flera intressanta delar. Tomas säger bland annat att: "läraren är den akademiska grupp som är minst intresserade av att forskningsanknyta verksamheten"

Han menar att det beror på att forskarna ställer fler fel frågor och sedan besvarar dem. Det finns en diskrepans mellan forskarnas forskning och den forskning som yrkesverksamma lärare vill ta del av. Ska lärarna kunna undervisa på forskningsbaserad grund så måste vi ta ansvar för att "rätt" forskning genomförs genom att genomföra den själv. Vi borde arbeta mycket mer med praxisnära forskning.

Han har testat detta förhållningssätt på modellskolan i Gränna. Han berättar med humor om förutsättningar för och i projektet. Den personal som inte ville ta del av projektet på skolan blev omplacerade. Hårt men tvunget.

En mycket intressant föreläsning där flera intressanta aspekter tas upp; förutsättningar, forskningsnära praktik, experter inom skolväsendet, variationsteorin, kollegialt lärande, lärarens profession och mycket mer.

/Ida

Feedback to feed forward; del 4 av 4. Återkoppling på kollegial nivå.

Återkoppling på kollegial nivå, instructional  rounds och learning  study

Nästa vecka är det höstlov. Eller, höstlov och höstlov. Det beror på hur man ser det. Det är en elev-fri vecka. Lärarna på skolan får inget höstlov, förutom på fredagen. Måndag till torsdag ska de arbeta med ett nytt projekt. Men Sofia är inte ledsen för det, för på måndag kommer det en föreläsare till skolan som ska prata om kollegialt lärande och lektionsobservationer. Detta är precis det Sofia känner att hon behöver; inspiration. Dessutom har hon läst på en del om kollegialt lärande och tycker att det kan bli ett trevligt inslag till allt det som hon har lärt sig under terminen. För oj, vad hon har lärt sig. Det formativa bedömningsarbetet som hon introducerade på laborationsrapporterna har gett ringar på vatten och hon har sjösatt flera andra projekt där hon använder formativ bedömning. Och elevutvärderingarna av hennes undervisning har gjort att hon tänkt om helt och hållet på flera punkter. Hela skolan befinner sig i ett myller av informella möten där hon och hennes kollegor har delgett resultaten av det de har provat i sina klassrum.

Därför tycker Sofia att kollegialt askulterande är rätt fortsättning. Egentligen tycker Sofia att det är lite konstigt att samarbetet mellan kollegorna inte är och har varit större än vad det är. De har ju arbetat så hårt för att eleverna ska se varandra som resurser i sitt lärande, så varför ser inte lärarna som varandras resurser för att utveckla sitt lärarskap? Det är faktiskt tack vare Sofia som föreläsaren, professor Tomas Kroksmark, kommer till skolan. En eftermiddag när hon hade tröttnat på att rätta prov så råkade hon webba in på ”lärarkanalen” och fastnade i en inspelad föreläsning om kollegialt lärande. Hon hade blivit helt hänförd och gått in till rektorn och frågat om det inte hade kunnat vara något för skolan. Rektorn hade tackat för tipset och frågat Sofia om inte hon hade kunnat ta ansvaret för att starta upp det. Sofia hade först tvekat, kände att hon inte riktigt hade tid för det. Rektorn såg hennes tveksamhet och lovade att stötta henne, samt tillsätta en arbetsgrupp som hjälpte henne i arbetet. Allt hade mynnat ut i ett 4-dagarsprojekt på skolan. Först ut var inspirationsföreläsningen, därefter skulle lärarna på skolan i olika former testa på och starta upp projekt där kollegialt lärande är i fokus. Sofia och arbetsgruppen har bestämt sig för att mjukstarta med att introducera och implementera metoden ”instructional rounds”. Lite senare i vår är tanken att de ska börja arbeta med ”learning study”.

Att lärarna kan fungera som resurser för varandra i deras utveckling av undervisningen har visat sig ha mycket stor positiv påverkan på elevernas studieprestationer. Black, Harrison m.fl. (2004) framhåller det kollegiala samarbetet som mycket viktigt för att driva undervisningens kvalitet framåt.  De poängterar att det är skolledarens uppgift att bereda förutsättningarna för att ett kollegialt lärande ska kunna ske. Genom att planera verksamheten där lärarna ges tid att träffas främjas kollegiala möten med lärandet i fokus. I artikeln ”Teachers learning how to learn” skriver författarna James och McCormick (2009) att det kollegiala lärandet bör ske på forskningsbaserad grund. Där lärarna tillsammans planerar, testar och utvärderar nya pedagogiska metoder. Detta fastställs även i sin tur i rapporten ”How the worlds best-performing school system come ut on top” där konsultföretaget McKinsey & Company (2007) gjort en djupdykning för att hitta gemensamma nämnare för länder med mycket goda kunskapsresultat. Finland och Japan står sig bra i internationella jämförelser och ett gemensamt recept för dessa två är en väl utformad strategi för kollegialt lärande.  Båda ländernas skolsystem har en samarbetskultur där lärarna planerar lektioner tillsammans, genomför klassrumsobservationer och hjälper varandra att utveckla undervisningen. Detta arbetssätt är väl förankrat i skolans vardag vilket bidrar till att lärarna utvecklas fortlöpande. I Finland avsätts det exempelvis en eftermiddag i veckan för lärarna att tillsammans planera och utveckla undervisningen medan de i Japan använder sig av metoden ”Lesson study” för att utveckla undervisningen genom kollegiala aktioner. En av de största vinsterna med att använda kollegialt lärande är att kunskapen blir kollektivt. Om en yrkesskicklig lärare bestämmer sig för att byta arbetsplats så betyder det inte att kompetensen går förlorad för skolan, den finns kvar i form av kollektiv beprövad erfarenhet (McKinsey, 2007).

En förutsättning för ett kollegialt lärande är, som tidigare nämnts, skolledarens stöd. Hattie (2012) menar att ledarskapet utformning är en mycket viktig faktor för att det kollegiala samspelet ska bli kollegial lärande. Hans forskning visar att ledarskapet i sin mest effektiva form bör vara instruktiv. Ett instruktivt ledarskap är ett så kallat undervisningsnära ledarskap där fokus ligger på att bereda förutsättningar för att undervisningen ska hålla så hög kvalitet som möjligt. Den instruktiva ledaren gör klassrumsbesök, har höga förväntningar på hur lärarna tar hand om sina elever och lägger grunden för formella såväl som informella samtal om metoder som leder till hög undervisningskvalitet. Det instruktiva ledarskapet anses ha mycket god påverkan på elevernas studieprestationer med ett effektvärde på 0,42. Ett gott instruktivt ledarskap leder till att lärarnas lärande främjas, vilket i sig har en effektstorlek på 0,84 för elevernas studieprestationer. (Hattie, 2012)

Det finns fler former och metoder för hur man väljer att arbeta med kollegialt lärande. Ett exempel är ”instructional rounds”. Instructional rounds, inspirerat från sjukvårdens läkarronder, är en metod där lärare att tillsammans utvecklar sin undervisning, genom att observera och diskutera undervisning. Instructional rounds går till enligt följande:

1)      En nätverksgrupp om ca 10 pedagoger bildas.

2)      Gruppen väljer ut en problemställning, exempelvis ”Hur arbetar läraren för att motivera och engagera eleverna i lektionens innehåll?

3)      Lektionen observeras under cirka 20 minuter utifrån problemställningen. Flera klassrumsobservationer genomförs under en och samma dag.

4)      Efter observationerna samlas observatörerna och de observerade lärarna. Observatörerna berättar då vad de har observerat utifrån problemställningen.

5)      När samtliga observatörer lyft fram det de har sett så ska den observerade läraren ta fram ett konkret exempel på vad han/hon kan ändra i sin undervisning för att förbättra den utifrån sina kollegors observationer.

6)      Den efterföljande diskussionen som nätverksgruppen sedan gör bör vara öppen, ärlig men framförallt ödmjuk.

Den lärare som öppnat klassrummets dörr för observation bör bli tackad och erkänd för detta. En viktig överenskommelse kan vara att det som gruppen har observerat och diskuterat kring den enskilda lärarens prestationer stannar inom gruppen (Marzano, 2009)

Det är januari och luften ute är kristallklar och samtidigt isande kall. Men det där märker inte Sofia och hennes kollegor av. De sitter inne i grupprummet och arbetar febrilt med att planera den kommande ”learning study”. Förra terminens ”instructional rounds” hade gjort succé och engagemanget hos skolans personal har nått oanade höjder. Ibland när Sofia går in genom skolans entré så tycker hon sig känna att takhöjden har ökat med minst 2 meter. Så är det såklart inte, men det känns så. Den lokala tidningen har varit och intervjuat Sofia och den arbetsgrupp som ansvarat för planeringen av projektet. I artikeln har det dessutom kommit in en liten faktaruta som beskriver för läsarna vad kollegialt lärande är. Den positiva responsen har varit överväldigande för Sofia och hon har varit så exalterad att hon har svårt att sova om nätterna. I hennes huvud snurrar tankarna runt. Hon känner att hon är inne i ett produktivt flow och hon vill inte på några omständigheter släppa det. ”Sofia?, Sooooofffiiiia!!”, Sofia rycks ur sina tankar. Ann tittar henne direkt i ögonen och säger ”Nå, vad säger du? Ska vi köra på det eller?”. ”Ja, det kan nog vara en bra start” säger Sofia. Sofia och hennes arbetslag har bestämt sig att lärandeobjektet att studera i ”Learning Study” blir lika med-tecknets betydelse. De har valt att genomföra studien i kursen matematik 1a, eftersom det är den enda kursen som alla i arbetslaget undervisar i.

Learning study kan förklaras som ett teoribaserat undervisningsexperiment där lärare tillsammans planerar och förfinar en lektion i syfte till att öka elevernas lärande. Eftersom en learning study går ut på att man ska förfina samma lektion flera gånger så är det önskvärt att de lärare som ingår i gruppen undervisar i samma ämnen och har elever som innehållsmässigt befinner sig på ungefär samma ställe. Lektionen görs om så många gånger som det finns antal lärare som ingår i gruppen. Lektionsupplägget planeras, genomförs, utvärderas och revideras kollegialt enligt följande:

1)      Lärargruppen fördjupar sig i det teorietiska ramverk som ska ligga till grund för learning studyn.

2)      Lärargruppen väljer ut en kärna, ett lärandeobjekt, som är lektionens lärandemål.

3)      Ett förkunskapstest genomförs i alla klasser.

4)      Lärargruppen planerar lektionen utifrån det teoretiska ramverket och resultatet på förkunskapstestet.

5)      Den planerade lektionen genomförs i en av lärarnas klassrum som ingår i learning study-gruppen. Lektionen videofilmas.

6)      Lektionen avslutas med ett eftertest som eleverna får genomföra.

7)      Lektionen och skillnaderna mellan för- och eftertest analyseras.

8)      Lektionen utvärderas och revideras.

9)       Lärare 2 håller samma lektion (reviderad)i en ny klass. Lektionen videofilmas. Lektionen avslutas med ett eftertest. Analyser enligt ovan genomförs.

10)   Proceduren upprepar sig så många gånger som det finns antal lärare som ingår i studien.

11)   Efter cirka 4 veckor görs ett nytt eftertest i alla tre klasser för att kunna dra eventuella slutsatser om det de lärt sig har varit bestående.

12)   Learning study avslutas, sammanfattas och dokumenteras.

(Gustavsson 2008)

 
Sofia, Anders, Stig och Ann trummar lite nervöst med fingrarna där de sitter i grupprummet. Det har hunnit bli maj och de projekt de har arbetat med under läsåret har ett efter ett avslutats. Efter en stund kommer Anna in och håller högtidligt i en hög med papper. Plötsligt byter hon sin allvarliga min mot ett strålande leende. Hela gruppen bryter ut i ett ”yehooo”. Papprena som Anna höll i var de eftertest som alla klasser i Learning study gjort efter 4 veckor. Annas leende och efterföljande glada fnitter var för gruppen en förhandsvisning om att deras arbete gjort en bestående skillnad. Gruppen sprider ut papprena på bordet och börja arbeta. Mitt i allt så knackar skolans rektor på dörren. ”Sofia, det är din tur”. Skolans personal är mitt uppe i medarbetarsamtalen. Sofia går ut och följer efter sin rektor in till hans arbetsrum. De slår sig ner runt bordet och rektorn tar fram sina papper. Samtalet flyter på bra och Sofia får mycket beröm för det arbete hon gjort under läsåret. Rektorn avslutar samtalet med ”Jaha, då är det bara en fråga som jag har kvar till dig Sofia”. ”Jaaaa?” säger Sofia nervöst. ”Jo, det är så här att regeringen har kommit ut med de nya karriärtjänsterna, skulle du vara intresserad av att ingå i ett utvecklingsprojekt i kommunen? Vi erbjuder dig i så fall en första lärare-tjänst, givetvis så kommer du få en rejäl löneökning”. Sofia bubblar av glädje och får ett plötsligt infall till att vilja hoppa upp på bordet och göra löjliga dansmoves, men som tur är har hon en stark impulskontroll och håller tillbaka. Hon svarar ”Det skulle jag kunna vara intresserad av, men vad innebär det egentligen?”

Epilog

Sofias resa är kanske unik men inte omöjlig. En bra lärare bör enligt mitt tycke besitta samma glöd och vilja till att utvecklas som Sofia och hennes kollegor visar upp i denna berättelse. För precis som Hattie och andra forskare gång på gång påvisar så är det lärarna som gör skillnad. Självklart måste förutsättningar, stöd och rätt verktyg finnas till för att stimulera utvecklingen. Men i slutändan är det hur lärarna väljer att förvalta de förutsättningar de får som gör den verkliga skillnaden. Lärande, undervisning och bedömning går hand i hand. I denna text har jag valt att fokusera på återkopplingens plats i den effektiva skolan, men självklart finns det andra delar som även de påverka elevernas studieprestationer.  Sofia kommer att fortsätta att arbeta vidare med återkoppling och andra metoder som har visat sig ha god påverkan på eleverna resultat nästa läsår, precis som många av hennes kollegor runt om i Sverige gör; varje lektion, varje dag.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu är alla fyra delar delgivna. I texten referar jag en del. Är ni intresserade av att läsa mer? Här kommer i så fall källförteckningen, många av källorna finns tillgängliga här på nätet:

Källförteckning

Tryckta källor:

Black, P & William, D (1998). Inside the black box: raising standards through classroom assessment.Finns även tillgänglig på: http://www.google.se/books?hl=sv&lr=&id=_hDy-5KOro8C&oi=fnd&pg=PP2&dq=inside+the+black+box+raising+standards+through+classroom+assessment&ots=sj8apyxOrf&sig=A2ShrXsbTs4wWsT3WQqEXcfVjU4&redir_esc=y [2013-05-23]

Black, P Harrison, C Marshall, B William, D (2004). Working inside the Black Box: Assessment for Learning in the Classroom.  Finns även tillgänglig på: http://web.uvic.ca/~gtreloar/Assessment/Periodical%20Items/Working%20Inside%20the%20Black%20Box-Assessment%20for%20Learning%20in%20the%20Classroom.pdf [2013-05-23]

Black, P & William, D. (2012) Assessment for learning in the Classroom. I Gardner, J. Assessment and learning. London: Sage Publications ltd

Gustavsson, Laila, 2008: Att bli bättre lärare. Hur undervisningsinnehållets behandling blir till samtalsämne lärare emellan. Umeå University, Department of Swedish and Social

Sciences. Doktorsavhandlingar inom den Nationella Forskarskolan i Pedagogiskt Arbete nr 12,

Doktorsavhandlingar i Pedagogiskt arbete nr 21, Skrifter utgivna vid Högskolan

Kristianstad nr 11.

Hattie, J. (2012) Synligt lärande för lärare. Stockholm: Natur och Kultur

James, M & McCormick, R. (2009) Teachers learning how to learn. University of Cambridge, Faculty of Education.

Rudduck, J & McIntyre D (2007).  Improving learning through consulting pupils. Finns även tillgänglig på: http://www.google.se/books?hl=sv&lr=&id=zjAjyTAJL-EC&oi=fnd&pg=PP1&dq=improving+learning+through+consulting+pupils&ots=TPktdskXR5&sig=cW3fycW21cvFBUFRKyaSXcbtnCM&redir_esc=y [2013-05-23]

Skolverket (2011). Kunskapsbedömning. Vad, hur och varför? Finns även tillgänglig på: http://www.skolverket.se/om-skolverket/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2666 [2013-05-23]

Internetkällor

Barkersthlm (blogg). Formativ bedömning av en laborationsrapport. Finns tillgänglig på: http://barkersthlm.blogspot.se/2011/12/formativ-bedomning-av-en.html [2013-05-23]

Let it slip (2013-05-23). Finns tillgänglig på: http://www.educationworld.com/a_curr/profdev/profdev091.shtml

Lärarnas nyheter (2013-05-23). Hattie: är du expert, erfaren eller novis? Finns tillgänglig på: http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/10/25/hattie-ar-du-expert-erfaren-eller-novis

Marzano, R J (2009). Using Rounds to Enhance Teacher Interaction and Self‐Reflection: Marzano Observational Protocol. Finns tillgängling på: http://www.iobservation.com/files/Marzano-Protocol-Using_Rounds1009.pdf/ [2013-05-23]

 

McKinsey&Company (2007). How the world’s best-performing school system come out on top.

Finns tillgänglig på: http://mckinseyonsociety.com/downloads/reports/Education/Worlds_School_Systems_Final.pdf

[2013-05-23]

Trafficlighttool(2013-05-23) Finns tillgänglig på: http://www.eduweb.vic.gov.au/edulibrary/public/teachlearn/student/trafficlighttool.pdf

 

Feedback to feed forward; del 3 av 4. Återkoppling på klassrumsnivå, elevers utvärdering av undervisningen.

Återkoppling på klassrumsnivå, elevers utvärdering av undervisningen.

Veckorna går snabbt och nu står Sofia där, med sina första kurser och sina första elever. Alla eleverna har i enlighet med skolan IT-plan fått en varsin laptop och verkar vara mer glada för datorn än att börja i skolan. Även Sofia har fått en ny dator och laborationssalen är utrustad med både smartboard och projektor. Under veckornas gång har Sofia kommit sina kollegor närmare, de har diskuterat både privatliv och pedagogik. Och Sofia har för första gången på länge fått upp ett gediget intresse för lärande och har börjat RSS-prenumerera på flera bloggar och nyhetssidor inom det utbildningsvetenskapliga fältet. I en blogg läste hon om en lärare som har börjat använda metoderna ”traffic light” och ”exit notes”. Sofia har börjat lyfta blicken och inser att återkoppling inte enbart behöver användas direkt till eleverna utan kan även fungera som en utvärdering av hennes egen undervisning. Hon har bestämt sig för att låta dessa metoder bli ett vardagligt inslag i hennes klassrum.

Återkoppling, som det tidigare har nämnts, behöver inte enbart vara liktydligt med enbart elevcentrerad bedömning utan kan även vara en vidareutveckling för att kritiskt granska sin egen undervisning. Läraren behöver kontinuerligt fråga sig själv följande frågor (Hattie, 2012):

·         ”Vem undervisar jag på ett bra sätt och vem mindre bra?”

·         ”Vad undervisar jag på ett bra sätt och vad mindre bra?”

·         ”Var finns luckorna, var finns styrkorna, var har uppnåtts/ännu inte uppnåtts?”

(Sida 215, Hattie 2012)

Dessa frågor kan ses som ett stöd till läraren för att utvärdera sin undervisning. Läraren kan även använda eleverna i denna process för att få en tydligare bild om vad som fungerar och inte fungerar i klassrummet. I Hatties sammanställning av påverkansfaktorer så får ”elevutvärdering som återkoppling” en effektstorlek på 0,44. Vilket signalerar en påtaglig positiv effekt på lärandet. Rudduck och McIntyre (2007) menar att elevinflytande genom kontinuerlig utvärdering av undervisningen ger mycket positiva effekter på elevernas lärande. Eleverna som har blivit tillfrågade i deras studier uttrycker att de upplever att integrerad utvärdering av undervisningen under tiden den sker ger dem möjlighet att återkoppla till läraren samt ge henne/honom en fingervisning om när det fungerar och inte fungerar. Läraren konsulterar alltså med eleverna om det han/hon gör verkligen hjälper eleverna i lärandeprocessen. Eleverna gav som exempel ett tillfälle där läraren gav eleverna en ”forskningsuppgift”, läraren själv upplevde att det var en bra strategi för eleverna att lära sig mer. Medan eleverna själva mest kände att de kopierade och klistrade in material från nätet, de upplevde inte att de lärde sig särskilt mycket. Vid utvärderingen kunde eleverna framföra sina åsikter och läraren bytte undervisningsstrategi mot en metod som eleverna tyckte fungerade bättre för dem (Rudduck & McIntyre, 2007).

Det finns flera olika typer av strategier/tillvägagångssätt att använda när man ska arbeta med elevutvärdering som återkoppling mot undervisningskvalitet. Vill man ha en återkoppling under tiden lektionen pågår så kan man använda ”traffic light”. Återkoppling kan även ske som en summativ utvärdering av hela lektionen med hjälp av metoden ”Exit notes”

 

”Traffic light” är en direkt utvärderingsmetod där eleverna använder färgerna grönt, orange och rött på exempelvis lappar eller muggar för att signalera till en lärare under lektionen hur väl de förstår innehållet. Signalerar eleven grönt så upplever eleven att han/hon hänger med. Signalerar eleven orange så känner sig han/hon osäker. Signalerar eleven rött så betyder det att eleven helt har tappat bort sig och inte hänger med. Vid valda tillfällen pausar läraren upp lektionen och ber eleverna att med hjälp av de färgade muggarna/papperna tala om hur väl de förstår innehållet i undervisningen. Läraren får direkt information om hur väl eleverna hänger med och om innehållet bör förklaras på ett annat eller djupare sätt (Trafficlighttool, internetkälla 23/5).

”Exit slips” som på vissa ställen även kallas för ”Exit notes” är en metod där läraren ställer en kort fråga till eleverna som på något sätt berör lektionens innehåll när lektionen avslutas. Det kan vara om lektionens innehåll eller en utvärdering av undervisningsmetoden. På en matematiklektion kan exitnotes-frågan vara ”lös följande ekvation: 2x+5=11”. Eleverna löser ekvationen på en post-it lapp och fäster den på dörren innan de går ut (därav namnet exitnotes). Läraren får därmed en snabb överblick över hur många som förstod lektionens kärna och kan inför nästa lektionstillfälle veta om hon ska gå vidare eller stanna upp och fortsätta arbeta med korta ekvationer. Läraren får även information om var i lösningen av ekvationen som eleverna eventuellt brister. Exit notes-frågan kan även syfta mot hur läraren valt att bedriva undervisningen, exempelvis ”Anser du att dagens lektion med genomgång på tavlan och övning i läroboken hjälpte dig att förstå hur man löser en enkel ekvation. Om inte, har du ett förslag på hur man kan göra istället?”. Eleven skriver sitt svar på lappen och fäster den på dörren när han/hon lämnar lektionssalen. Inför nästföljande lektion kan läraren då eventuellt ha planerat om undervisningen mot elevernas önskemål (Let it slip, internetkälla 23/5).

Sofia har precis avslutat sin lektion som har handlat om evolution och på tavlan har hon skrivit upp frågan ”varför är det problematiskt att säga att vi människor härstammar från apor eftersom evolutionen vill det?”. Lektionen har handlat om evolutionens mekanismer och hon vill veta om budskapet om att evolutionen saknar syfte och mål verkligen har satt sig hos eleverna. Hon läser svaren som finns på post-it lapparna och inser att detta behöver de arbetar mer med, på flertalet lappar står det att det ”borde väl inte vara något problem?”.

Dagarna blir veckor och veckorna blir till månader. Det har blivit oktober och regnet piskar mot fönstret till Sofias arbetsrum. Hon huttrar till och drar sin kofta hårdare runt sig. Sofia tycker om det mesta, men det finns en sak hon ogillar; hösten. Hösten är vägen mot det kalla och mörka. Den glöd hon kände i början av terminen har börjat svalna av lite. Hon är inte lika mycket på hugget längre. Det är höstens fel konstaterar hon tyst för sig själv.

 

Nästa del, del 4, kommer att handla om återkoppling på skolnivå. Kollegialt lärande

/Ida

Feedback to feed forward; del 2 av 4. Återkoppling på elev-nivå, formativ bedömning.

Återkoppling på elev-nivå, formativ bedömning

Sofia klickar vidare. Hon tycker att Hatties forskning är intressant men känner sig lite för stressad för att läsa vidare just nu. Hon behöver något mer konkret. Något hon kan briljera med på arbetslagsmötet. Hon vill ha en idé som de andra tycker är så bra att de snabbt låter henne få ta plats i gruppen. Sofia är i sin natur tävlingsinriktad och sådana här situationer är viktig för henne att ”äga”. Sofia ser ett blogginlägg komma upp bland sökträffarna, någon ”barkersthlm” skriver om formativ bedömning av laborationsrapport, detta verkar ju faktiskt användbart. Fast hon känner sig lite osäker, vad innebär formativ bedömning egentligen? Och hur kan det användas på en laborationsrapport.

I konceptet ”bedömning för lärande” används begreppen formativ och summativ bedömning. De olika bedömningsformerna syftar på tidpunkten på när bedömningen ges. Ges bedömningen under processens gång där fokus är på att eleven ska utvecklas och förbättras inom området anses bedömningen vara av formativ karaktär. Ges bedömningen i slutet av ett moment i kursen och tid inte kan ges för förbättring/utveckling anses bedömningen vara av summativ karaktär (Hattie, 2012).

Huvudsyftet med formativ bedömning är att lärandet och utvecklingen av lärandet sätt i fokus. Formativ bedömningen är ett verktyg där elevens prestationer tolkas, bedöms och utvecklas av både läraren såväl som klasskamraterna och av eleven själv. I det formativa bedömningsarbetet används informationen om elevens prestationer för att besluta vad nästa steg i lärandet är och hur detta steg ska genomföras. Formativ bedömning är därmed ett sätt att studera och arbeta med återkoppling. (Black & William, 2012).

Det finns otaliga forskningsresultat som visar att användandet av formativa bedömningstekniker i undervisningen har god påverkan på elevers studieprestationer (Hattie, 2012). I artikeln ”Inside the black box” skriver Black och William (1998) om hur formativ bedömning i rätt utformning framförallt har mycket god påverkan på elever som är lågpresterande, elever som anses normal- och högpresterande gynnas även de av den formativa bedömningstekniken, men inte i samma utsträckning. Kontentan är alltså att användandet av formativ bedömning minskar klyftan mellan låg, normal och högpresterande elever. Men tjusningen är ändå att alla grupper gynnas, effektstorleken sträcker sig från 0,4 till 0,7. Effektstorleken är alltså även för de högpresterande hög nog för att dra slutsatsen att alla eleverna lär sig tack vare undervisningen (Black & William, 1998).

Precis som Hattie (2012) allmänt beskriver återkopplingens process fungerar även den formativa bedömningsprocessen. Lärarna, eleven och elevens klasskamrater behöver fråga sig om ”var är vi nu?”, ”vart ska vi?” och ”hur når vi dit?”. Hur läraren väljer att bereda förutsättningar för att bedömningsarbetet i undervisningen ska bli formativ kan se olika ut. Den ovane läraren kan till en början använda summativa tekniker formativt för att senare (när han/hon blivit lite mer ”varm i kläderna”) mer och mer börja arbeta helhjärtat formativt i sin undervisning, exempelvis kan man bedöma ett summativt prov formativt genom att inte poängsätta och betygssätta enskilda prov utan istället kommentera och ge förbättringsförslag inför nästkommande provtillfällen (Black & William, 2012).

I ett formativt bedömningsarbete arbetar lärarna och eleverna tillsammans med olika tekniker och på olika nivåer (uppgiftsnivå, processnivå och självregleringsnivå). För att det ska vara möjligt att arbeta med dessa nivåer så måste eleven själv vara aktiv i sin inlärning (Hattie, 2012).

Black & William (2012) skriver att för att ett lärande ska kunna ske är självvärdering av sina egna kunskaper essentiellt. Eleven kan alltså bara utveckla sitt lärande om han/hon har insikt om vad han/hon står just nu. Att kritiskt granska sitt eget lärande kan vara svårt och ett sätt att träna denna färdighet är att använda kamratbedömningar. I kamratbedömningar tar eleverna del av varandras arbeten, prov eller uppgifter och agerar varandras lärare. De ger varandra återkoppling och diskuterar innehållet (Black & William, 2012). För att denna diskussion ska kunna vara möjlig måste eleverna redan innan veta vad det är som ska bedömas samt vara överens om vad en bra kvalitet på uppgiften är. Ett sätt att strukturera detta är att arbeta med bedömningsmatriser. I en bedömningsmatris kan uppgiften systematiseras eller delas upp i olika kategorier samt ange olika kvalitetsnivåer för dessa kategorier. Matrisen kan ses som ett stöd i bedömningen och kan antingen konstrueras av läraren själv eller i samråd med eleverna (Skolverket 2011).

Anders reser sig från sin stol och vänder sig om till Sofia. ”Kommer du? Vi ska vara i grupprummet här intill.” Sofia reser sig och följer efter Anders, men viker först inom personalrummet för att hämta en kopp kaffe. Hon tar med sin nya svarta skrivbok (som hon i hemlighet kallar för ”lysande idéer”) och går in i grupprummet. Där sitter redan tre stycken och väntar. Förutom Anders så presenterar de sig som Anna, lärare i biologi, och Stig, fysiklärare. ”Jaha, då väntar vi bara på Ann med” säger Stig. Stig hinner inte avsluta meningen innan dörren slits upp och Ann flåsande slår sig ner i stolen längst ner i hörnan. ”Förlåt” säger hon mellan de flämtande andetagen; ”Det blev lite stressigt i morse”. De andra tittar menande på varandra men säger inget.

”Jaha” säger Anders högtidligt. ”Då var vi här igen. Har ni hunnit titta lite på det där med formativ bedömning?” Alla sitter helt tysta, Sofia ser det som sin chans. Det är ju alltid mycket lättare att briljera utan konkurrens. ”Jooo” säger Sofia med falsk blyghet. ”Jag har faktiskt läst och tänkt lite, vill ni höra?”. Ingen säger något utan tittar mer förvånat på henne. Men alla nickar och Sofia tar det som ett uppmuntrande ja. ”Jag tänkte kanske att vi kunde ha en gemensam struktur för laborationsrapporter, inklusive bedömningsarbetet såklart”. Hennes kollegor har bytt ut den förvånade minen mot uppenbart intresse. Vilket sporrar Sofia till att fortsätta. ”Jag tänkte att vi tillsammans kommer överens om mallen för laborationsrapporter som alla elever ska följa, konstruerar en gemensam bedömningsmatris och tar in självvärdering och kamratbedömning”. Sofia tar en effektfull men eftertänksam paus och frågar sedan ”Vad tycker ni?”. Anders utbrister ”Sofia, det är en alldeles utmärkt idé. Men hur?”. Sofia fortsätter ”Jo jag tänkte så här”

Fem timmar senare sitter de där; Sofia, Ann, Anders, Stig och Anna. De ser trötta men glada ut. ”Gud, vad bra detta blev” säger Ann och ser förnöjt på deras färdigkonstruerade mall och bedömningsmatris. De har dessutom skrivit ner en informell manual om hur självvärderingen och kamratbedömningen ska gå till. De har kommit överens om att eleverna ska skriva sin rapport först, sedan självvärdera den utifrån bedömningsmatrisen och ett gensvarsprotokoll med frågorna ”Detta var bra”, ”Detta behöver förbättras”, ”Det här är mitt tips på hur det ska förbättras”. När eleverna har självvärderat sin laborationsrapport får de möjlighet att revidera den innan de genomför en kamratbedömning. I kamratbedömningen får en klasskamrat läsa rapporten och sedan göra om samma bedömningsarbete som vid självvärderingen. Efter andra revideringen så hamnar rapporten på lärarens skrivbord för slutgiltig bedömning. Sofia är nöjd, hon har styrt sitt första projekt i arbetslaget. Men det hon inte vet är att detta bara är början på en resa som tar henne långt utanför det hon trodde om sin egna möjliga kapacitet.

 

Nästa del, del 3, kommer att handla om återkoppling på klassrumsnivå. Återkoppling från elever till lärare men hjälp av utvärdering.

/Ida

Feedback to feed forward, del 1 av 4. Inledning.

Hej alla!
I min masterutbildning håller jag just nu på med att slutföra en examinationsuppgift där vi utifrån kursplanens flär och eget intresse får skriva om något som handlar om lärande, undervisning och bedömning. Jag har valt att skriva om återkoppling och hur den kan uppkomma på flera olika nivåer. Texten är skriven så att man delvis följer den nyanställda läraren Sofia varvat med koppling till aktuell forskning och konkreta tips. Jag tänkte uppdelat i fyra inlägg delge de kunskaper jag har förvanskat mig när jag har gjort en djupdykning i återkoppling och dess effekt på undervisningen och lärandet. Nedan presenteras del 1, inledningen.

Inledning

Sofia tar ett kliv in genom entrén, ser sig lite obekant runt. Var det till höger eller vänster? Det är augusti och första dagen på det nya jobbet för Sofia, lärare i naturkunskap och matematik på gymnasieskolan ”Solen”. En skola som är på gång att genomföra stora förändringar. Skolan fick förra året svidande kritik från skolinspektionen för stora brister och låga resultat. Skolinspektionens granskning blåstes upp i media, rektorn sades upp och många anställda slutade frivilligt. Nu har stora delar av ledningen bytts ut och skolan består av flera nyanställda lärare. På anställningsintervjun tidigare i våras kungjorde ledningen för Sofia att om hon får jobbet så kommer det att ställas stora krav på henne. Sofia älskar utmaningar och gjorde sitt bästa för att övertyga dem om att hon var rätt kvinna för jobbet. Det fungerade tydligen, för veckan efter ringde de och meddelade att det var henne de ville anställa.

Skolan har satt upp en pedagogisk plan för att höja resultatet där det bl.a. nämns formativt bedömningsarbete och en gedigen IT-satsning. Än har eleverna inte börjat, lärarna har en planeringsvecka på sig att förbereda sina kurser. Men veckan består även av många möten för att ro iland den pedagogiska plan som ledningen ställt upp. Sofia litar på magkänslan och går till höger. Lite längre ner i korridoren ser hon en plansch med det periodiska systemet, score! Här är det. Till vänster ser hon dörren till arbetsrummet, hennes namn har redan kommit upp. Hon går in och ser sig omkring. ”Välkommen” säger en herre som sitter vid ett skrivbord något till vänster. ”Jag heter Anders och undervisar i matematik, du är Sofia va?”. ”Hej, ja det är jag” säger Sofia. ”Din arbetsplats är där” säger Anders och pekar på skrivbordet intill hans eget. ”Vi har ett arbetslagsmöte om 40 minuter, vi ska diskutera hur vi kan börja arbeta med formativ bedömning.”

Även om Sofia har läst en hel del om formativ bedömning på nätet under sommaren så slås hon av en sekunds osäkerhet. Jag har 40 minuter på mig, tänker hon. Hon tar upp sin laptop och startar den. I webbläsarens sökfält skriver hon ”formativ bedömning”, 123 000 sökträffar. Det finns en del. Lite längre ner står det om en John Hattie som har skrivit en bok som heter ”Synligt lärande för lärare”. Sofia lutar sig tillbaka och börjar läsa.

John Hattie är en forskare som har undersökt olika påverkansfaktorer på studieprestationer, en typ av effektforskning. Forskningen försöker ge svar på den fråga som de allra flesta lärare funderar på; ”vilken typ av undervisning ger bäst effekt på lärandet?” I boken ”Synligt lärande” (2012) är denna forskning sammanställd, en meta-metaanalys av totalt 52 637 undersökningar, där 240 miljoner elever är berörda. Sammanställningen gav 146 142 effektstorlekar av hur exempelvis hemläxor, formativ bedömning och sommarlov påverkar studieprestationerna.

Hattie påbörjade sitt arbete redan 1984 och det tog honom cirka 20 år att bli färdig. Arbetet har blivit hyllat tack vare tillgängligheten och för att hans studie lämpar sig bra som diskussionsunderlag i kollegiala samtal (Lärarnas nyheter, internetkälla 23/5-13). En recensent till boken från ”Times educational supplement” skriver att Hatties forskning kan ses som utbildningsväsendets motsvarighet till den heliga graalen. Och på bokens framsida så står det lite kaxigt: ”bygger på den största evidensbaserade studien om vad som faktiskt fungerar i skolan”.  Men studien har även har blivit kritiserad för att den ger en alldeles för förenklad syn på lärandet. De starkaste kritikerna menar att man inte kan mäta effekter inom utbildning på det sätt som Hattie har valt att göra (Lärarnas nyheter, internetkälla 23/5-13).

I ”synligt lärande för lärare” framhåller Hattie (2012) återkopplingens positiva effekter på studieprestationer och skriver att ”återkoppling är ett av de vanligaste inslagen i framgångsrik undervisning och framgångsrikt lärande” (sida 157, Hattie 2012). I boken finns det en bilaga där alla faktorer som anses påverka studieprestationerna har rankats. I övre delen av de faktorer som anses ha bäst påverkan på studieprestationerna återfinns återkoppling i olika skepnader (självskattning, kamratbedömning, formativ bedömning, videoinspelning av den egna undervisningen osv). En vanlig missuppfattning är att återkoppling enbart kan ske från lärare till elev, men den definitionen är för snäv. Återkopplingen återfinns på olika nivåer, från elevnivå upp till kollegial nivå, via klassrumsnivå. Gemensamt för dessa är dock att det på något sätt ändå är en dialog, skriftligt och/eller muntlig där syftet är att personerna ska utvecklas utifrån de tre huvudfrågorna ”vart är jag på väg?”, ”hur ska jag komma dit?” och ”vad är nästa steg?” (Hattie, 2012).

 

 

Källor:

Hattie, J. (2012) Synligt lärande för lärare. Stockholm: Natur och Kultur

Lärarnas nyheter (2013-05-23). Hattie: är du expert, erfaren eller novis? Finns tillgänglig på: http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2011/10/25/hattie-ar-du-expert-erfaren-eller-novis

Imorgon publiceras del 2, återkoppling på elevnivå, formativ bedömning.

/Ida

Utvärdering som verktyg för en bättre undervisning

Idag är det torsdag och som vanligt är det pluggdag.

Just nu läser jag om forskning kring betyg och bedömning. Har haft fruktansvärt ont i huvudet så själva läsandet gick väl inte sådär superduperbra. Men jag håller hårt i mina pluggdagar, så jag bäddade ner mig i soffan och tittade på föreläsningar via lärarkanalen istället. En föreläsning som gav lite mer är denna:


(del 1, på lärarkanalen finns även del 2 att tillgå)

Professor Astrid Pettersson föreläser om bedömning och hon satte verkligen perspektiv på mycket av det som jag har funderat på kring bedömning som verktyg för lärandet. Dessutom är hon väldigt rolig med sina paralleller :) Framförallt var det två saker som för mig var nytt och användningsbart. Båda sakerna har med utvärdering av min undervisning att göra.

Normalt sett brukar mina elever utvärdera när ett område alternativt hela kursen är avslutad. Men då har ju liksom tåget redan gått, iallafall för dem. Och sen är det ett helt år innan jag är i samma område med en ny elevgrupp och då har man ofta inte utvärderingen klart i minnet. Egentligen är det sunt förnuft med kontinuerlig utvärdering, jag förstår inte hur jag inte har kunnat komma på det själv. Mitt "nya sunda förnuft" säger nu att formativ bedömning inte bara bör göras på elevernas kunskapsutveckling utan även kvaliteten på min undervisning. Astrid presenterade två metoder för att genomföra detta, det ena var "two stars one wish" det andra var "exit notes".

Two stars one wish: Modellen "two stars one wish" betyder kort och gott "säg/skriv två saker som är bra och en sak som kan förbättras". Denna modell kan såklart användas av eleverna i både självvärdering och kamratbedömning men även för att utvärdera ett pågående ämnesområde. Modellen kan även användas under föräldramöten där föräldrarna får skriva ner två saker som de tycker är bra med deras barns skola/utbildning och en sak de tycker/önskar borde förbättras. Denna utvärderingsform tar lite tid men ger mycket information tillbaka.

Exit notes: Exit notes fungerar på samma sätt som "two stars one wish" men går snabbare och lämpar sig bättre för mikroutvärdering såsom utvärdering av en lektion. Eleverna utvärderar med en mening exempelvis om det var något på lektionen som de inte förstått, skriver det på en post-it lapp och sätter den på dörren när han/hon går ut. Därav namnet "exit note". Läraren får snabbt återkoppling om det var något under lektionen som många inte förstått och kan redan till nästa lektion hämta upp och fördjupa det. Istället för att upptäcka bristen när ämnesområdet är avslutat.

Dessa två sätt att få koll på sin undervisning är något jag framöver kommer använda mig av. Så trots huvudvärken så blev det en bra plugg-torsdag, jag har ju lärt mig något som kommer att påverka min undervisningen i stor utsträckning :) Hoppas att ni också blev inspirerade!

/Ida

Bedömning för lärande - evolution

Igår var jag på föreläsning där forskaren Alli Klapp diskuterade bedömning och betyg med oss kursdeltagare. Det där med bedömning är ju väldigt intressant. Hur använder vi bedömningen för att främja lärandet? 

Det är självklart svårt, iallafall till en början. Hur ska jag planera min undervisning bort från det som jag är bekväm med (eller utsatt för) under hela min skoltid till något hela annat. För mig är formativ bedömning i undervisningen inte bara ett sätt att bedöma utan det är även ett sätt att se på kunskap. Min kunskapssyn och synen på lärarens roll har under några få år ändrats radikalt. Jag planerar min undervisning på ett helt annat sätt. Men min verkliga helomvändning kom när jag fick upp ögonen för hur digitala verktyg kan användas i undervisningen. Plötsligt blev det så mycket enklare att vara formativ. För mig hör digitala verktyg och formativ bedömning ihop. Det är de två sakerna som genomsyrar min undervisning.

Det handlar det om att skapa stödstrukturer och mallar, men att sedan låta eleven påverka och vara en del av processen. Jag har flera konkreta tips på hur man kan genomföra det. Just nu håller jag en kurs som är helt ny; Naturkunskap 2. Den är ju typ som Naturkunskap B men den har ändå ändrats så pass att jag vill kalla den "ny". I den finns det ett evolutionsavsnitt. Evolutionsläran är ju sjukt intressant men jag har lovat mig själv att hålla nere antalet statiska föreläsningar. Och just evolution blir väldigt lätt statiskt. Mycket för att eleverna inte riktigt är bekanta med begreppet sedan tidigare och därför blir diskussionerna om begreppet evolution och dess mekanismer inte särskilt stora. Det blir mycket "Läraren pratar, eleverna lyssnar". Och forskningen säger att lärandet inte är särskilt stort i denna typ av undervisning. Alltså ska jag inte tro att mina elever lär sig sådär vansinningt mycket genom att bara lyssna på mig när jag föreläser. Så jag tänkte och tänkte. Hur kan jag göra detta roligare och mer lärorikt? Här är min idé (Nedan följer den arbetsbeskrivning som jag kommer att ge mina elever):

Arbetsuppgift evolution

I denna arbetsuppgift ska ni producera en egen film som på något sätt handlar om livets uppkomst och evolution. Till er hjälp har ni en dator och programmet screencast-o-matic. Ni kommer att delas in i fem grupper och varje grupp kommer att ha sitt specialområde. De områdena som finns att välja på är:

·         Evolutionen- en översikt från livets uppkomst till nu (tidslinje)

·         Evolutionsteorin: teorins uppkomst och mekanismer

·         Evolutionsteorin: Bevis och motbevis

·         Dinosauriernas tid

·         Människans evolution

Har ni något eget förslag på område inom evolution som ni hellre vill arbeta med så går det såklart bra.  Den färdiga produkten, filmen, kommer att visas inför klassen. Filmen kommer även att publiceras på youtube (dock frivilligt), så att andra kan ta del av det ni har gjort och lära sig av det. Filmen kommer bedömas i avseende på naturvetenskapligt innehåll och struktur, se bedömningsmatris nedan. Lämplig längd är mellan 5-10 minuter.

Projektet löper över 4 veckor och inkluderat i detta ska vi även utföra ett formativt bedömningsarbete.  Tidsplan:

Vecka 1. Förarbete och insamling av material

Denna vecka ska ni samla material till filmen samt läsa in er på ert område. Jag kommer att ge litteraturtips och länktips. Inför nästa vecka bör all fakta inom ert område vara sammanställt.

 Vecka 2. Filmvecka

Denna vecka ska ni planera och förbereda er film. Filmen kan anta olika karaktärer. Var kreativ! Lite olika tips på digitala verktyg som du kan använda för att bygga upp din film:

·         En powerpoint presentation, där ni pratar till. Screencast-o-matic spelar in det som finns på skärmen samt ljud.

·         Voki. Låt en avatar presentera, introducera eller avsluta din film (http://www.voki.com/)

·         Lägg till färdiga animationer som förklarar ert område som en del av filmen. Finns en uppsjö på nätet.  Bl.a. på denna sida: (http://www.evolution-of-life.com/en/home.html)

·         Egengjord animation. Ni kan exempelvis använda er av ”goanimate” (http://goanimate.com/) som ett trevligt inslag. Dock kan man inte göra så långa klipp i gratisversionen, utan denna animation får vara en del av filmen.

·         Består din film av mer än bara en inspelad powerpoint så måste du klippa ihop den med hjälp av verktyget moviemaker, finns på skolans datorer.

När er planering av filmen är färdig så ska ni genomföra en självbedömning med hjälp av bedömningsmatrisen och gensvarsprotokollet (filmen produceras efter självbedömningen, ni självbedömer alltså enbart er planering och idé). Självbedömningen lämnas in till mig, läraren. Inför nästa vecka bör planeringen och självbedömning av planeringen vara utförd.

Vecka 3. Filmveckan

Ni utför era inspelningar och avslutar er film.

Vecka 4. Redovisningsveckan

Denna vecka är det filmtajm. Vi kommer att titta på varandras filmer och därefter utföra en kompisbedömning.

 

Nu vet ju inte jag om mina elever lär sig bättre på detta sätt än föreläsning/prov-modellen. Men jag vet att de kommer tycka det är bra mycket roligare iallafall. Och lustfyllt lärande är ju aldrig fel. Bedömningsmatrisen för arbetsuppgiften ser ut enligt följande:

 

 

 

/Ida